De Skamlösa #1

80-talisterna har ingen skam i kroppen. M. säger att summan av alla nojjor och issues är konstant i varje generation, men det vete fåglarna. 80-talisterna har bättre självförtroende än vad som är bra för dem. När de bloggar stannar de aldrig upp och reflekterar över skillnaden mellan personligt och privat. Allt är alltid allmängiltigt och självklart. På samma tid som jag skrivit det här inlägget hade en 80-talist hunnit berätta om varenda outfit de haft på sig sedan i midsomras, rapporterat exakt hur många rosé-dagens de petat i sig och hängt ut någon nära bekant med en historia från 04.53 i söndags morse.
80-talisterna är snabba och unga och hungriga och mer driftiga än jag någonsin känt mig. De är perfekta små karriärister. De skola ärva jorden eller i alla fall kontorsstolen jag sitter på (inte datorn dock, en helt ny generation MacBooks skola vänta på dem på skrivbordet). Min mamma sa alltid att jag fick ta tills jag skämdes när jag frågade om jag fick en kaka till. För 80-talisterna är hela livet ett jävla kafferep och deras farmödrar håller på att baka ihjäl sig.

Sveriges mest sargade mobil

Den här mobilen har krocktestats i en bergvägg ett par gånger, men den funkar fortfarande. Baksidan hålls ihop av modern Acne Paper-tejp. Mobilens matte Morrheim är ett levande bevis på att vår generation visserligen sliter och slänger, men att det inte betyder att vi konsumerar i onödan.

Årets kulturchock

Berns 28 juni 2008, ca 22.10.
Bonnie Prince Billy aka Will Oldham kliver ut på scenen i foppatofflor. Publiken drar indieängsligt efter andan, skrattar lite generat, tittar sig omkring med höjda ögonbryn, tar hastigt en klunk öl. Och fokuserar på hans skägg och bisarra danssteg istället.