GBG white trash

Samtal mellan två tjejer i 17-18-årsåldern, överhört på gatan utanför Centralstationen:

- Rökte du hela tiden när du hade honom i magen?
- Ja.
- Då är det inte konstigt att han har adhd.

Skrivbordsnomad

När man inte har någon fast plats får man flytta runt. Om jag tittar till höger prick just nu:

Köttbullekällar'n!

Kom på igår att jag ju för 17 har släkt i Götet. Så idag på lunchen lät jag min svåger Niklas visa mig stans största köttbullar. Hans första mål mat för dagen efter att ha jobbat till 04.00 inatt på GT blev de här jättarna:

6,64!

SEB:s bolåneränta är högre än Handelsbankens! Man får vara glad för det lilla.

Inte ens ett glas vin hjälper mot det här

Nej. Slår på tv:n på hotellet och ser medelålders kvinnor köpa alldeles för naturtrogna plastbebisar och spänna fast dem i bilbarnsstolar, dra runt dem i barnvagnar, visa upp dem för bekanta. En får en som ser exakt ut som hennes döda bebis, vad jag förstår. Hennes man blir lätt freakad när hon kommer hem med den. Har precis druckit mitt första glas vin på tre veckor och känner mig mild till sinnet men det här är bara för mycket. Vad håller de på med?

Minibar 2008

Den liksom står på bordet och stirrar på en hela tiden och frestar. Och kylen med ölen och minispriten har glasdörr. Ät ossss, drick osssss....

Especially for Luddeludd

Kolla Ludde vad jag hittade vid dörren ut till terrassen! En till dig och en till mig:

A desk with a view

Om jag tittar åt vänster prick just nu:

Preparing for the week to come

Har varit på Abborrkroken (eller mitt land, som Marcus retar sig på att jag kallar det) i helgen och andats, promenerat, läst ut Alex James självbiografi och fått en fästing. Nu funderar jag på att kolla på SVT2 kl åtta för att ytterligare förbereda mig för veckans tre första dagar söderöver:

Sweet GBG

På måndag åker jag till Göteborg för tre dagars räkfrossa. Reklamfrossa ska det vara. Är utlånad till vårt kontor på Sveriges framsida. Övar redan nu genom att försöka uppskatta rubriker (och bildtexter) som den här:

Sorry Uffe

Dagens fråga på DN:

När katterna är borta

leker råttorna. Det är delägardagar i GBG. Igår var vi på utflykt. Idag skriver vi lite på Olles skrivmaskin.

Mer Micke

Hemma hos misstänkts familj.

Kille i 7-årsåldern: Jobbar du med pappa?
Micke: Nej.
Kille: Vill du se min helikopter?
Micke: Nej det vill jag inte.

Svenskt tv-drama alltså

Kollar på "Oskyldigt Dömd" på TV4, kan inte riktigt motivera det. En oerhört tunn story har de försökt pigga upp med taffliga skådespelarinsatser. Men vad spelar det för roll när de har Mikael Persbrandt som spelar alkad professor. Klippt och skuren. Och skriver han vissa repliker själv? Som när han förhört en snubbbe som meckar med en motorcykel i ett garage. På väg därifrån kläcker Micke ur sig:

Det var ett fult garage tycker jag. Putsbög.


Haha.

Kvittot från kunden före

Boomerang

Igår skickade jag ett mäktigt brev och idag fick jag ett! Med den här i. Edit, fyra bast, redan konstnär. Och författare.

Det betydde lika lite för mig som för Alex

Läser för tillfället Alex James självbiografi. Blur erövrar världen, brit-popens uppgång och fall, Damien Hirst är hans bästis och en massa referenser till ost. Det är ofrånkomligt att inte plocka fram backkatalogen. Har i boken kommit fram till när "Parklife" fyrverkeriade över hela musikvärlden och upptäcker när jag blåser dammet av den att jag har den signerad, av samtliga bandmedlemmar. Har ingen aning om hur eller när. Kan ha varit på Pet Sounds. Minns inte.

Lyssnar hursomhelst hellre på "Modern Life Is Rubbish" som är mycket bättre och brötigare (och faller i den eviga indiefällan: "Jag gillar deras tidigare grejer bäst". Men jag tog i alla fall inte i så mycket att jag hamnade på "Leisure".)

Last Christmas Dog

Idag sportade Humla sin nya tröja. Hon såg ut som hon kom straight outta en Wham-video:

Det mäktigaste brev jag någonsin skickat

Ska strax pallra mig ner till brevlådan med det här:


Vi lovar att vinka till er från green room i februari.

På så sjukt dåligt humör

En sån dag när allt är så jävla irriterande. Som att kranen i köket har alldeles för stor fallhöjd vilket gör att det alltid stänker något förbaskat när man sköljer något. Hur kan det få kännas såhär en fredag eftermiddag?

Man har inte roligare än man köper sig

Hej Panasonic Lumix DMC-LX3. Vad snygg du är. Retail therapy at it's best:

Coffee and coffee

Form och funktion. Vi har gott kaffe på jobbet, men maskinen som gör det är lite i... eh, spejsigaste laget för esteterna bland de anställda. Det blåa ljuset den sänder ut är oförklarligt:


Idag har vi varit på Plop och lyssnat på röster, knatter, ringsignaler och piano. De hade en mycket mer minimalistisk maskin. Fast kaffet i den var väl ungefär lika gott:

En STOR dag

Den här dagen lyftes av lek med skala. Först på Pontus där jag och Peter kikade ner i matsalen efter vår lunch i baren:


Sedan kom världens största popcorn-binge upp till kontoret:

På släktmiddagen/klassträffen/när man inte orkar

Igår när jag cyklade hem från Hornstull var det filminpelning. Spännande. De hade en jättestor lampa på en kran som spred ett spöklikt sken över korsningen Hornsgatan/Långholmsgatan. Och över den långa reklambanderollen på huset under ombyggnad som väl ska bli galleria eller något annat modernt:

UTANFÖR RAMARNA, INNANFÖR TULLARNA

Nätverket kommenterar att det var sådant hon tänkte att en copywriter sysslade med innan hon riktigt visste. Att skriva stora slagkraftiga rader. Sammanfattande. Lite smart (men inte för). Ka-blam bara, ett par ord som sätter fingret på det. Ett bra exempel att dra upp när folk undrar vad man gör när man inte spelar pingis, hissar flaggor, dricker kaffe, hänger på Cyberphoto, klappar Vega. Och man inte orkar ge sig in i den långa förklaringen, som hur man än bär sig åt låter som ett försvarstal.

Jag håller inte med bageriet i Hornstull

Some say they see the light at the end of the tunnel...

... I say it's a freight train. Det var en ekonomisk expert på P1 imorse som målade upp en jävligt dyster bild av det ekonomiska läget i världen i allmänhet och USA i synnerhet. Jag tror inte Lehman Brothers i vanliga fall har mycket att göra med min dagliga tillvaro på byrån, men idag känns de två sakerna sällsamt förknippade med varandra. Aktiebörsen i Ryssland stoppades kl 14.42 efter att indexet rasat med nästan 20%. Mitt humör ligger för närvarande ännu lägre. Orsakerna bakom rasen är dock olika.

För mycket blått i iCal

Jag vill inte sitta mer i möte nu. Det räcker.

Discovery Channel pushes my buttons

Jag och Stefan älskar att hata Discovery. Fantastiska program om stora flygplan och segelbåtar, krabbfiskare, saker som exploderar och kunskap om hur man gör golfbollar. Kombinerat med helt värdelösa kommentatorer som pratar till oss som om vi var dumma i huvudet. Lägg sedan till målgruppsanalysen av vad män mellan 20 och 39 gillar och kommunikationen som blir produkten av den analysen. Resultatet är att varken jag, Stefan eller tänkande män i allmänhet inte känner oss särskilt välkomna, fast det ligger stor potential i vårt intresse.

Trots denna totala ignorans hos Discovery Channels ledning för att även JAG, hör och häpna, är intresserad av vad de sänder så kollar jag trotsigt på Mythbusters. Och ryser när jag läser textremsan. Sedan när kallar vi en mobil för en "mobb"? Det var inget misstag, jag har fyra bevis:

Barnsvalget

Ibland svindlar det. Hade ett sådant ögonblick framför osthyllan på Ica nyss. Valde mellan feta, mozzarella och halloumi och kunde plötsligt inte riktigt fatta att jag var en vuxen människa som planerade min middag, helt själv, utan hjälp. Ville ringa någon och fråga, men kunde inte komma på någon som skulle förstått och velat ta det samtalet. Valet blev oöverstigligt i flera minuter tills jag stod ivägen för någon som jobbade där och jag väcktes ur paniken att vara för ung för att fatta så stora beslut. Ost alltså. Det kan vara så svårt ibland.

Idag: finaste lunchen med finaste Jugglo med finaste skorna

Nåt nytt

Det känns som om det borde hända något snart. Något större än att räntan går upp. Kollar på en bekants bilder på fejsboken; katter i Brooklyn. Det finns ju katter på Söder också, men det är inte riktigt samma sak.

Katt från flickr, inte heller samma sak:

Skördefest i Björkhagen

Petro skördade de äpplen han odlat på balkongen och samlade till uppsluppen skördefest med paj. Det blev en kväll full av infotainment, guld, en 3D-gris, Parasit-tv och lite ordvitsande.

Pelaräppelträdet:

Äpplen på värdig silverbricka:

Förrätt, mer hemodlat, tomater:

Och underhållningen stod Sveriges farligaste cigarettändare för:

Korvgubbe utan fruktan

Stuff white people do när hösten är dräglig: promenerar längs med Årstaviken (på Söder-sidan, bara joggare är på den andra). Och när man kommer fram till Tanto och man är som mest korvsugen står han där. De orädde korvgubben. Serverar lammkorv på lammkorv från sin No Fear-van:

Dagens Efterlysning

Hur är en kvinna som tänker som en lumpargrabb? Det kan väl inte vara 18 tjejer som precis muckat de letar efter?

Konsten att reducera en lördag

Och då menar jag inte som en fond, så att man får något slags koncentrerad Super Saturday. Nej, jag menar att göra lördagen lika sketen som en veckodag. Har ikväll prövat ha tvättstugan istället för att göra vadsomhelst lördagsliknande. Det känns... mer okej än man kunde anat. Kanske för att jag fått gästspela hos Christian. Eller så är jag vuxen nu.

Inte bakis en lördag

Vad göra? Städa (naturligtvis) den knarkarkvart till lägenhet som magiskt uppstår varje gång man jobbat mycket och varit hemma lite. Och så cykla till Älvsjö. Förbi det tilltalande rivningsområdet på Liljeholmskajen. Få stryk i Mix Max av Edit. Dricka omsorgsfullt tillagat kaffe. Diskutera kameror. Palla några av brorsans äpplen.

Att röra sig i flock

På byrån går våra intressen i skov. Det betyder att det helt plötsligt sker en kraftig förstärkning (eller försämring, beroende på hur man ser det) av en hobby/sysselsättning. Allt finns där hela tiden, men så blommar något upp. Efter sommaren var det Mount Everest. Byråresan skulle gå till base camp o.s.v. Nu ligger de planerna på is och det som upptar allas tid (mellan kampanjerna) är kameror. Såhär ser två art directors ut när de ska upp på balkongen och röka:


Det finns också olika läger. Canon G9, den nya Panasonicen eller en Ricoh? Åsikterna går isär.

Stuff that keeps getting in the way

Istället för att blogga: jobba. Här är ett "träd" gjort av ståltråd:

Reklamängslan

En ARE-pelare ligger ner i Humlan och oro infinner sig. Hur ska man tolka den? Är det ett event? En olyckshändelse? Sabotage? Underhållningsarbete?

Det är inte lätt att vara reklamare.

Det gamla livet och det nya

I mitten en tillbringare med en persikosmakande grumlig blandning av örter som ska verka avgiftande. Bakom den gammal vanlig öl, som jag inte ska dricka av på tre veckor, på grund av innehållet i tillbringaren. New life and all that.

Har jag ens levt idag?

Det söndagsbloggas dåligt. Men allt som det inte skrivs om händer också. Kanske på ett bättre sätt till och med.

When in GBG

Så måste man ju gå på svartklubb. Kolla vad genuint:




När vi kom in spelades Dire Straits "Sultans of swing" och det kändes som den bästa låt man någonsin hört.

I övrigt var kvällen precis som den skulle. Dans. Stora plastglas med vodka russian. En galen man med GBG:s fulaste skägg som reklamprovocerade. Dans. Mer dans. Mattias som misslyckades med ett hopp över en mur och skrapade upp ansiktet. Tomtelyktor. Dans.

Och sedan höll Ludde på att missa tåget. Men vi ska inte ha en assistent till som blir kvar i Götet när alla vi andra åker mot Stockholm. Not on my watch. Det ska aldrig mera hända. Om jag så ska tvinga Peter att trava upp till hans rum med en receptionist för att våldsöppna dörren och väcka honom en kvart innan tåget går. Kan med glädje meddela att Ludvig är säker på Odenplan prick just nu.

Götlaborg

För att vaccinera oss inför kvällens byråfest med alla GBG:s reklamare samlade så dricker vi en pilsner på Sjuans ölhall. Bland riktiga människor.

Lyckan är tillbaka

I våras söp jag bort min skägg-knapp på spy bar. Igår hittade jag en ny. Äntligen är kragen på min jacka komplett.

David, jag lovar att försöka glömma SEB-filmerna

Jag var på teater idag. Att jag gör sånt är ungefär lika sällsynt som varg. Det var pjäsen/monologen "Svart Tulpan" av och med David Wiberg. Han spelar 16-åriga Linnea på ett sådant sätt att det nästan lyckas radera ut mitt minne av hans insats i reklamfilmerna för SEB tidigare i år. Nästan.

När vi travade ut efter 60 minuter (perfekt längd för en pjäs) sa en 50+kulturtant till en annan 50+kulturtant att "det här borde alla ungdomar se". Varför i hela friden då? De lever ju i det där dagligen. Plus att jag ibland bara vill kräkas på den där självgoda övertygelsen att kultur är bra för alla, och något som egentligen borde tvingas ner i halsen på folk om de inte fattar själva att de ska ta del av den. Låt barnen titta på Idol och spela tv-spel.

Det kan hända den bäste

"Sebastian Hedman Eriksson kom bort från sin skolklass när han skulle äta myror"

Och såhär iskall skulle inte jag varit om jag gick vilse i skogen:

"Han berättade att hans pappa hade lärt honom att tänka positivt. Så han hade gått runt och tittat på de fina färgerna i skogen. Sedan tror han att han hörde en björn men han är inte riktigt säker."

Vad har hänt idag?

Ett axplock:

* Det stod en skolklass och betraktade Raoul Wallenbergkluttarna vid Berzelii när jag cyklade förbi imorse.

* Jag har tagit bort skyddplasten från mitt pingisrack på jobbet och spelat lite konversationspingis med Göran.

* Jag har skrattat åt en kundkommentar om Maud Olofsson där han hävdade att hon är den första politikern som lyckats representera så många svenska utseenden på en och samma gång.

* Jag har fått veta att dagens ord är "SMÅPÅVE".

* Min badrumsdörr attackerade mig imorse och skavde av lite hud från min högra häl.

Livet leker.

Stuff white people like

Att gå till en bar, prova ett vin, inte vara nöjd, fråga efter ett annat jävligt svårt vin, inte få det och istället beställa två jävligt komplicerade drinkar som tar 20 minuter att göra. Grr.

Dirty Dog

Olle skulle behöva bada byråhunden.

Piroger