Ånej, jag har blivit AD...

Jag gillar inte att laga mat. Följaktligen har jag inte så mycket kryddor. Idag behövde jag spiskummin och framför kryddhyllan konstaterar jag att jag blivit Stefan. Alla mina burkar hemma är Santa Maria, men den finns inte av det märket. Det stör mig, lite för mycket. Nästan så mycket att jag tänker laga något annat. Men nu står den i hyllan i alla fall, som en spiskumminkatt bland hermelinerna. Fast snyggt är det inte.

Att röra sig i flock

På byrån går våra intressen i skov. Det betyder att det helt plötsligt sker en kraftig förstärkning (eller försämring, beroende på hur man ser det) av en hobby/sysselsättning. Allt finns där hela tiden, men så blommar något upp. Efter sommaren var det Mount Everest. Byråresan skulle gå till base camp o.s.v. Nu ligger de planerna på is och det som upptar allas tid (mellan kampanjerna) är kameror. Såhär ser två art directors ut när de ska upp på balkongen och röka:


Det finns också olika läger. Canon G9, den nya Panasonicen eller en Ricoh? Åsikterna går isär.

Vi hittade en fin stam i Humlan på lunchen

Om jag var ett träd skulle jag vara det här:

Så går en dag i en iPhone-ägares liv och kommer aldrig åter...

Två nya ovärderliga funktioner. Den virtuella tändaren (den går att tända och släcka med samma handrörelse som en zippo-tändare):



Och låtsas-häftapparaten. Antalet häftningar du gör räknas uppe i högra hörnet och för varje tiotal säger en liten röst "Splendid!"

Monkey doesn't care

Ibland känner folk igen S. men han känner inte igen dem. Alla känner apan, apan känner ingen. Men monkey doesn't care, enligt egen utsago. Och se bara så nonchalant han parkerar sin cykel.