Pejjor

Reklam för Bisolvon på tv:n, en slemlösande hostmedicin. Payoff?

"Det löser sig."

Det behöver inte vara svårare än så.

Bästa reklamen vi gjort på hela veckan

Olle gjorde en quick-and-dirty-kampanj för vår hemsida i förmiddags. Lite självreklam. Klicka här för att få se Ludde vara obekväm och lite generad.

Att tycka sig se maskineriet bakom

Jag tror att man i alla yrken blir yrkesskadad. Även om jag tycker att skadad är fel ord i sammanhanget. Expert låter bättre. Det är klart att man blir extra känslig för allt som har med postväsende att göra om man jobbar som brevbärare. Jag vet av erfarenhet. Det handlar om allt från att läsa Bukowskis "Postverket" till att propagera för att skicka vykort när man är på semester. (Även om det bara är för att brevbärarna ska ha något att tjuvläsa.)
Som copywriter analyserar man naturligtvis all reklam sönder och samman, och kan i vissa fall se rakt igenom en annons. Man vet hur briefen ungefär lät, kan föreställa sig de första skisserna och kundkommentarerna som sköt dem i sank, hör kampen om hur stor loggan ska vara och ser alla kompromisser fram till det mediokra slutresultatet.
Imorse upplevde jag något liknande när jag läste om John McCains vicepresidentkandidat; Sarah Palin. Jag tycker att det är så övertydligt hur han tänkt. Det borde inte fungera. Obama slog Clinton, de av Hillarys anhängare som tycker att det var oerhört viktigt att hon var just kvinna är nu irriterade för att Joe Biden är man = McCain tar en kvinna. McCain är 72 bast, vilket faktiskt känns sjukt gammalt. Palin är 44.
Men hur mycket ung kvinna Palin än är så är hon till syvende och sist ändå republikan, med allt vad det innebär. De ser väl igenom det; de amerikanska väljarna? Historien råder mig att inte hoppas på för mycket.

Ultimat musik att arbeta till, augusti 2008

Holy Fuck. Just nu finns det ingenting som lika effektivt stänger ute skränande arbetskamrater och samtidigt svingar Luthers piska. Här är "The Pulse", men hela albumet rekommenderas.

Sparadise Lost

Om Gud är god och allsmäktig, hur förklarar vi ondskan? Det är frågan som behandlas i Miltons klassiker "Paradise Lost". Frågan för verksamheten Sparadiset är hur gudalikt mjuk man kan bli. Eller något liknande.


(Frågan om var man kan få Knappuccino har även den ställts, och svaret är: på Hyresgästföreningens Stockholmskontor. De har även en väldigt läskig tredimensionell tavla, "Kören", i mötesrummet, men jag lyckades inte knäppa en bild av den. Ni får hålla till godo med tunnelbanereklam.)

Sällan har "jag älskar dig" låtit så läskigt

Vi började veckan med att kolla på IKEAs nya reklamfilmer. Riktiga par sitter i IKEA-soffor och pratar om hur de möttes. Jag är inte bara singelbitter när jag säger att det, näst efter folk som återberättar sina drömmar, är något av det mest ointressanta man kan lyssna på. Och här har Forsman lyckats göra det inte bara tråkigt utan dessutom pinsamt. Det kryper i kroppen när paren sitter och smeker varandra över kinden och är så innerliga de pallar vara framför en kamera. De känns ungefär lika avslappnade som första gången de ska träffa svärföräldrarna. Det som tar knäcken på oss är dock den ihopklippta filmen, som till ett mycket obehagligt José Gonzales-inspirerat gitarrplonkande visar flera par och släpper igenom ett par repliker såsom "lilla gubben" och ett mycket obehagligt viskat "jag älskar dig". Huga.
Och som grädden på moset kommer payoffen; "Det finns någon för alla." Tack IKEA. Om till och med de där stolpskotten i filmen lyckats hitta någon kanske det finns hopp för mig med. Eller var det inte så vi skulle tolka det?

Kolla på alla filmerna i en följd här.

Reklam riktad till mig

En ganska simpel bildlösning säger ni. Idé 1A.
Jätteroligt säger jag.

Att välja mellan att vara snygg och duktig

I Dagens Media berättar reklambyrån Röjning om målgruppen för Kånken:

"Målgruppen är också aktiva män och kvinnor 30-55 år som uppskattar funktion i högre grad än mode."

Igår när syndafloden tillfälligt var över oss bekände sig Olle tro på någon sorts utopi, där man inte måste välja mellan de två. Där ett regnplagg faktiskt kan vara snyggt. Där man både kan vara attraktiv och effektiv. Han jagade således ut på stan för att leta reda på den ultimata regnjackan. Och kom tillbaka lite ledsen; nedskjuten av bananernas torftiga känsla för mode.

Det regnar fortfarande - jag säger er att syndafloden är här

Såhär såg min balkong ut när jag vaknade imorse:


Om ni inte vill att framtidens människor ska behöva leva utan reklam är det bäst att ni kommer in med era ansökningar till reklambyrån Noak snarast.

(Urvalskriterierna kommer inte enbart att vara mapp och ölsinne, även utseende räknas.)

Retro Creative Director

"Bäste kund.
Nu kan vi erbjuda dig något helt unikt."

Syndafloden är här - reklambyrån Noak ser dagens ljus

Med anledningen av vädret tänkte jag starta en ny byrå. Jag planerar samla två stycken av varje sort, en man och en kvinna. Två copywriters, två AD:s, två projektledare, två receptionister, två originalare, två produktionsledare, två planners (eller det kanske räcker med en), två ekonomipersoner, två ateljéassistenter som ska söka in till någon skola, två byråhundar.

Allt för att se till att det kommer att göras reklam även i framtiden.

Maila era ansökningar till noak@noak.se, eller skriv era mest självsäljande argument i kommentarerna. Arbetsplats blir den här (eller något liknande):

Och är svenskans vanligaste ord

Den här skylten bränner i ögonen på alla copywriters som dricker kaffe på Sosta efter lunchen.

Brödirritation

Ibland är jag på det där humöret, att det blir outhärdligt att till och med handla mat för att jag retar mig så på människor som har samma jobb som jag men inte sköter det ordentligt. När jag vill höja mig över smaken av vardagsmat, vänder jag mig verkligen till vitt rostbröd; den kanske mest meningslösa bakade produkten av dem alla? Skämmes.

There has to be avertising for people who don't have a sense of humor

Citat Don Draper. Jepp, Mad Men är tillbaka. Jag har en gång lagt upp en pitch starkt inspirerad av Kodak-pitchen i sista avsnittet av säsong 1. Vi vann inte, men vi fick kunden att gråta. Jag tror bara att det handlar om att se mer, och lära. Fler visdomsord från Mr Draper:

"Clients don't understand. Their success is related to standing out, not fitting in."

"Young people don't know anything. Especially that they're young." Sug på den alla unga och hungriga Berghs-elever.

A smiling demolition man talks to children about his job.

Hänger ganska mycket på Cannes Lions-sajten och kollar vinnarna och har börjat läsa de synopsis som finns skrivna om varje film. Ibland är de briljanta små koncentrat som låter som modernistisk poesi. Som den här om den bästa Skittles-filmen hittills (som obegripligt nog bara fick silver):

"A man who looks like a piñata confronts a coworker who mistakenly beat him in hopes of obtaining Chocolate Mix Skittles."

Skulle döda för att ha gjort en film som kan sammanfattas så.

I andra fall döljer det sig något fantastiskt bakom en torrt konstaterande fras, som den i inläggstiteln. Jag har säkert sett den 50 gånger. "It's exciting!"