När katterna är borta

leker råttorna. Det är delägardagar i GBG. Igår var vi på utflykt. Idag skriver vi lite på Olles skrivmaskin.

Att röra sig i flock

På byrån går våra intressen i skov. Det betyder att det helt plötsligt sker en kraftig förstärkning (eller försämring, beroende på hur man ser det) av en hobby/sysselsättning. Allt finns där hela tiden, men så blommar något upp. Efter sommaren var det Mount Everest. Byråresan skulle gå till base camp o.s.v. Nu ligger de planerna på is och det som upptar allas tid (mellan kampanjerna) är kameror. Såhär ser två art directors ut när de ska upp på balkongen och röka:


Det finns också olika läger. Canon G9, den nya Panasonicen eller en Ricoh? Åsikterna går isär.

Hmmmm, hur gör vi internet till Folksams höstkampanj...?

Eftersom Olle publicerat en bild på mig från gårdagens kräftskiva så tycker jag att det är fritt fram att outa min bästa bild från igår. Det här är efter nästan en timmes taxifärd från Djurö, ganska nära slutdestinationen Riche. Antingen vill kräftorna komma upp, eller så ruvar han på ett guldägg i web.

Världens starkaste hund

Vega är hur snäll som helst, hon bara ser lite farlig ut. Och Olle gör ju inte saken bättre med sitt nya koppel, hittat i en kohage. Ett rep. Vad sänder det för signaler?

I pledge allegiance to BBDO

Precis innan lunch såg vår CD till att byråns fasadflaggstång äntligen kom till användning. Bra ifall någon nätverksrepresentant gör ett surprise visit.


(Jag vet, det handlar lite mycket om Olle den här veckan. Men han är ju så förbannat rolig såhär första veckan efter semestern, innan man vant sig vid honom igen. Men det får vara nog med uppmärksamhet för honom nu. Möjligtvis kanske hans nya Patrick Bateman-regnkappa måste komma allmänheten till del, av säkerhetsskäl.)

Retro Creative Director

"Bäste kund.
Nu kan vi erbjuda dig något helt unikt."

Olles horn kommer inte störa mig ett dugg

ANR:s egen Don Draper har loppisfyndat på semestern. Av någon anledning tror han att jag inte kommer gilla hans döda djur. Få saker skulle kunna vara längre från sanningen. Det här hänger på väggen hemma hos mig, dock inte i min "study" utan ovanför barvagnen (observera att det är lite mer hardcore än Olles och har pälsen kvar):


Det är ett renhorn köpt av en norsk same vid vägkanten när jag bilsemestrade med familjen någon gång på 90-talet. Döpt till "Gwendolyn" av mitt tonårs-jag efter låten Kick Me With Your Leather Boots med Sultans of Ping (som jag en gång åkte ända till Katrineholm med tåg för att se tillsammans med Linn och Pelle som var Skärholmens Gymnasiums enda indiepoppare förutom jag, och sedan tvingade jag pappa att komma och hämta oss med bil. Men det är en helt annan historia. Brainpool var för övrigt förband och Janne Kask var bedårande.)

There has to be avertising for people who don't have a sense of humor

Citat Don Draper. Jepp, Mad Men är tillbaka. Jag har en gång lagt upp en pitch starkt inspirerad av Kodak-pitchen i sista avsnittet av säsong 1. Vi vann inte, men vi fick kunden att gråta. Jag tror bara att det handlar om att se mer, och lära. Fler visdomsord från Mr Draper:

"Clients don't understand. Their success is related to standing out, not fitting in."

"Young people don't know anything. Especially that they're young." Sug på den alla unga och hungriga Berghs-elever.

Olle, du har väl läst den här?

Rafflande. Har suttit och googlat Everest hela morgonen.

En helt vanlig torsdagskväll

Först hittade vi en lila gummihandske på Kungsträdgårdsgatan.

Sedan hittade vi en jättetrevlig liten bar.

Morrheims mobil var där och visade baksidan. Den funkar fortfarande.

Det kom en kille fram till vårt bord och stötte rätt hårt på L.

Jag hade bestämt mig för att bara dricka fem enheter, men Morrheim kom på att man kunde köpa sig en extra om man drack ett glas vatten.

Sedan kom min CD och tvingade mig att ha på mig ett snäckarmband som han påstod att han köpt på Croisetten i Cannes tillsammans med vår kund.



Och sen gick jag hem.