Dagens Reklam

Idag fick jag ett brev till jobbet. Det händer nästan aldrig. Dessutom var det en present i, från Guldlådan. Den som skickade det vet precis vad jag gillar mest; att leka med skala. Jättepennan:

Ånej, jag har blivit AD...

Jag gillar inte att laga mat. Följaktligen har jag inte så mycket kryddor. Idag behövde jag spiskummin och framför kryddhyllan konstaterar jag att jag blivit Stefan. Alla mina burkar hemma är Santa Maria, men den finns inte av det märket. Det stör mig, lite för mycket. Nästan så mycket att jag tänker laga något annat. Men nu står den i hyllan i alla fall, som en spiskumminkatt bland hermelinerna. Fast snyggt är det inte.

Breakfast for champions

Skrivbordsnomad

När man inte har någon fast plats får man flytta runt. Om jag tittar till höger prick just nu:

Especially for Luddeludd

Kolla Ludde vad jag hittade vid dörren ut till terrassen! En till dig och en till mig:

A desk with a view

Om jag tittar åt vänster prick just nu:

Sweet GBG

På måndag åker jag till Göteborg för tre dagars räkfrossa. Reklamfrossa ska det vara. Är utlånad till vårt kontor på Sveriges framsida. Övar redan nu genom att försöka uppskatta rubriker (och bildtexter) som den här:

När katterna är borta

leker råttorna. Det är delägardagar i GBG. Igår var vi på utflykt. Idag skriver vi lite på Olles skrivmaskin.

På släktmiddagen/klassträffen/när man inte orkar

Igår när jag cyklade hem från Hornstull var det filminpelning. Spännande. De hade en jättestor lampa på en kran som spred ett spöklikt sken över korsningen Hornsgatan/Långholmsgatan. Och över den långa reklambanderollen på huset under ombyggnad som väl ska bli galleria eller något annat modernt:

UTANFÖR RAMARNA, INNANFÖR TULLARNA

Nätverket kommenterar att det var sådant hon tänkte att en copywriter sysslade med innan hon riktigt visste. Att skriva stora slagkraftiga rader. Sammanfattande. Lite smart (men inte för). Ka-blam bara, ett par ord som sätter fingret på det. Ett bra exempel att dra upp när folk undrar vad man gör när man inte spelar pingis, hissar flaggor, dricker kaffe, hänger på Cyberphoto, klappar Vega. Och man inte orkar ge sig in i den långa förklaringen, som hur man än bär sig åt låter som ett försvarstal.

Some say they see the light at the end of the tunnel...

... I say it's a freight train. Det var en ekonomisk expert på P1 imorse som målade upp en jävligt dyster bild av det ekonomiska läget i världen i allmänhet och USA i synnerhet. Jag tror inte Lehman Brothers i vanliga fall har mycket att göra med min dagliga tillvaro på byrån, men idag känns de två sakerna sällsamt förknippade med varandra. Aktiebörsen i Ryssland stoppades kl 14.42 efter att indexet rasat med nästan 20%. Mitt humör ligger för närvarande ännu lägre. Orsakerna bakom rasen är dock olika.

För mycket blått i iCal

Jag vill inte sitta mer i möte nu. Det räcker.

Att röra sig i flock

På byrån går våra intressen i skov. Det betyder att det helt plötsligt sker en kraftig förstärkning (eller försämring, beroende på hur man ser det) av en hobby/sysselsättning. Allt finns där hela tiden, men så blommar något upp. Efter sommaren var det Mount Everest. Byråresan skulle gå till base camp o.s.v. Nu ligger de planerna på is och det som upptar allas tid (mellan kampanjerna) är kameror. Såhär ser två art directors ut när de ska upp på balkongen och röka:


Det finns också olika läger. Canon G9, den nya Panasonicen eller en Ricoh? Åsikterna går isär.

Stuff that keeps getting in the way

Istället för att blogga: jobba. Här är ett "träd" gjort av ståltråd:

When in GBG

Så måste man ju gå på svartklubb. Kolla vad genuint:




När vi kom in spelades Dire Straits "Sultans of swing" och det kändes som den bästa låt man någonsin hört.

I övrigt var kvällen precis som den skulle. Dans. Stora plastglas med vodka russian. En galen man med GBG:s fulaste skägg som reklamprovocerade. Dans. Mer dans. Mattias som misslyckades med ett hopp över en mur och skrapade upp ansiktet. Tomtelyktor. Dans.

Och sedan höll Ludde på att missa tåget. Men vi ska inte ha en assistent till som blir kvar i Götet när alla vi andra åker mot Stockholm. Not on my watch. Det ska aldrig mera hända. Om jag så ska tvinga Peter att trava upp till hans rum med en receptionist för att våldsöppna dörren och väcka honom en kvart innan tåget går. Kan med glädje meddela att Ludvig är säker på Odenplan prick just nu.

Vad har hänt idag?

Ett axplock:

* Det stod en skolklass och betraktade Raoul Wallenbergkluttarna vid Berzelii när jag cyklade förbi imorse.

* Jag har tagit bort skyddplasten från mitt pingisrack på jobbet och spelat lite konversationspingis med Göran.

* Jag har skrattat åt en kundkommentar om Maud Olofsson där han hävdade att hon är den första politikern som lyckats representera så många svenska utseenden på en och samma gång.

* Jag har fått veta att dagens ord är "SMÅPÅVE".

* Min badrumsdörr attackerade mig imorse och skavde av lite hud från min högra häl.

Livet leker.

Min otrevliga synonymordbok

Igår letade jag efter ett annat sätt att uttrycka att något är omöjligt. Min synonymordbok har en mängd förslag, bland annat "dödfött". Och på slutet klämmer de i med lite metaforer:

"Det är som att ta ner månen"

Ok, den köper jag.

"Det är som att baka bröd i öknen."

Varför är det omöjligt?

"Det är som att försöka tvätta en neger vit."

Eh? Visserligen omöjligt, men snälla nån...

My preferred choice av ordbehandlingsprogram

Av någon anledning tar det en evinnerlig tid att starta Word på min dator. Det är en av anledningarna till att jag hellre skriver mina stackars rubriker, brödtexter och what-have-you i Textredigeraren:

En helt vanlig Goddamsky-fredag

Läsåret har börjat på riktigt när Adamsky har sin första fredagsöl. Olle tvingade mig att ha snäck-armbandet, och det var med till det bittra slutet vid burgaren:


I övrigt var allt lika fantastiskt som vanligt. Tusentals människor man känner och älskar. Öl och vin. Nya spännande bekantskaper med långa armar:


Och kvällens bästa t-shirt, som satt på Fredrik. De närvarande Acne-representanterna reagerade med jämnmod:

Att vänta på katastrofen

Saker har gått bra idag. Lite för bra. Kunder som köpt idéer, produktioner som verkar vara under kontroll. Och ändå sitter jag och bara vill att arbetsdagen ska ta slut eftersom jag väntar på det där beskedet som vänder allt över ända. Som en strykrädd hund hukar jag varje gång jag hör telefonerna ringa inne hos Admin och räknar ner minuterna.
Ventilerar min oro för projektledaren som skojar och säger att det kanske går så smärtfritt för att idéerna inte är tillräckligt utmanande och vassa. Kul. Jättekul. Då fick jag ont i magen för det istället.

Matlådor galore

Häromdagen när vi kom till jobbet möttes vi av den här synen:


Anita hade fått spel på alla glömda matlådor som fyllde skåpen. Konstigt nog var det nästan ingen som hävdade äganderätt till någon. Och nu är alla slängda. Det värker lite i det dåliga plastsamvetet.