Kvällen igår slutade märkligt. Precis när vi ska ta in notan på Indigo startar Markus Krunegård, som sitter bakom mig, ett samtal om karriärsval. Han ifrågasätter varför vi ska gå hem. Jag svarar moget att jag har ett jobb att sköta dagen efter. Han undrar vilket. Jag svarar copywriter. Han hävdar att han funderat på att prova sin lycka i reklambranschen.
Samtalet rör sig sedan från att jag frågar vad copywriter heter på finska, till att han undrar om vi behöver någon assistent, vidare till att jag säger "ja, språkkänslan har du ju uppenbarligen redan". Han tackar. Någonstans däremellan ger jag honom mitt kort och ber honom höra av sig när det blir aktuellt.
Fast egentligen tycker jag ju att han ska fortsätta göra musik som det här:
Varför ska han slösa sin talang på brödtexter? Skämmes ordapan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar